i huvudet på en apa från kongo

jag har riktig studentångest!!
både pappa och andreas säger att jag inte riktigt är mig själv längre och jag kan vakna på nätterna och börja fundera över om jag verkligen gjort mitt yttersta i alla kurser och om jag verkligen är nöjd med mina gymnasie år. men jag måste sluta. mitt motto just nu är att vi går mot ljusare tider, förhoppningsvis.
vad är jag orolig för egentligen? jag har mycket jobb framöver i sommar, så ekonomiskt behöver jag inte oroa mig. sen har jag världens bästa vänner och pojkvän som kommer stötta mig på vägen.
idag har jag pluggat studentsången, man vill ju inte svika rektor stefan. men bara tanken på att min studentdag är om en vecka och en dag får mig alldels ofokuserad. så många nära som tagit ledigt för att komma och "heja" på mig på min stora dag.
jag kommer sakna de bästa från klassen. dels för att de är så himla bra kompisar, men även för att de har stöttat mig dessa tre år. när jag slutade nian på viaskolan var jag så stolt över några vg. nästa vecka kommer jag springa ut med minst 12 mvg och ungefär lika många vg.
självklart hade mina betyg kunna vart bättre, men jag har kämpat mig hela vägen upp hit!
och jag har mycket att tacka mina vänner på östra...
och det är säkert många som undrar om jag inte ångrar att jag gick i nynäs gymnasium ist för östra.
INTE EN SEKUND!!
i vilket fall så börjar studentkänslan sakta krypa in i mig och jag blir bara mer hyper för varje dag.