i huvudet på en apa från kongo

jag vet nu kommer du tycka att jag skriver och låter som en fjolla, men må så vara.
nu låter jag hela sanningen komma...
här om dagen (måndags?).. skulle du och jag umgås, men på grund av han lämnade jag huset gråtande för att han blev rasande för att hans unge betett sig illa.. redan där saknar jag sammanhang, om hans unge varit dum.. varför ska jag behöva lida? i vilket fall som helst gick jag ensam hem.. fick senare ett sms av dej:
"det här blev helt fel.. kom hit så får vi prata om det. puss ******"
men varför i hela världen skulle jag komma tillbaka till er? tror du allvarligt att jag känner mej trygg under erat tak? det tror inte jag.
vi har skickat värdelösa sms sen "bråket"..

varför kommer du till mitt jobb och smörar för mina vänner och säger:
man ska ta vara på det man har sålänge man har det.
hurfan kan du säga så? vad har du gjort som är så jävla bra för att ha kvar våran kontakt? inte ett JÄVLA PISS!!!!!!
jag är så jävla less (ursäkta språket).


förlåt men du är en riktig bitch..
det ända du sa när jag sa att jag ville säga upp kontakten var:
"men kom ihåg att det var ditt val"
precis som att du satt och röck på axlarna och tänkte "ännu ett problem ur världen".
och kom nu inte med en novell till sms och smöra och säg att du inte visste att jag kände såhär, för det vet du.. innerst inne vet du det här.. vi har pratat om det förut också.. men du har aldrig tagit tag i det...

hoppas du är nöjd med dig själv och att ni får ett bra liv tillsammans, för jag vill nämligen inte längre vara delaktig!

tack för att ni gör mitt liv perfekt!