i huvudet på en apa från kongo

ångeststatus: loaded!

jävlar vilken kväll de var igår, hade inte den där jävla telefonen halka ur min bh hade kvällen slutat perfekt. men nu slutade den med att såfort vi kom innanför grindarna på gården sprang jag in till diavolos box & storgrät hur länge som helst. har aldrig känt mig så dum i hela mitt liv! pappa är snäll och köper mig en telefon så vi ska kunna prata så bara försvinner den, och med minneskortet som innerhåller så jävla mkt minnen.
så igår kväll/inatt var första ggn jag grät i spanien, de var skönt men rätt hårt. tur att carina och diavolo finns här.
jag mins iaf att jag ringde sara och berätta hur mkt jag saknade henne och pappa såklart, sen när jag skulle kolla klockan efter lite vild dans var den borta.
aja ingen ide att deppa, pappa ska få tillbaka varenda öre från den där telefonen. då kommer allt kännas bättre.

det är inte i medvind draken lyfter, utan i motvind!