jag försöker att nå fram till dig här.
kära kompis. jag önskar vi kunde lösa allt. helst på någon minut och sedan spendera resten av våra liv tillsammans. känslomässigt står jag vid en stopplikt som hindrar mig för att passera korsningen och gå en annan väg. men jag är inte mer än människa som har behov som resten av mänskligheten, men jag står kvar i korsningen och väntar på dig, oavsett hur du tolkar mina partners sedan jag träffade dig.
jag kan dock inte vänta förevigt, och de känns både fel & skit. "säg stad och datum och jag är där" - jag provade och det fungerade tyvärr inte. annars hade de varit min största dröm.
jag är inte arg, inte de minsta. jag vill bara träffa dig och hålla om dig & tänka tillbaka till flygplatsen och till MIN kompiskompis. för de kommer du alltid att vara, om du bara insåg de & gav mig en chans. de finns ingen så bra som du..
